laroline

When life is empty With no tomorrow And lonliness starts to call Baby don't worry Forget your sorrow 'Cause love's gonna conquer it all

sant fredagsnöje!

jag vill ha typ ett hus så man kan hålla på och fixa och dona, ge mig ett nu dirr!
är sjukt sugen på att göra om och fixa allt fint och så, men det är väl ingen större hit att hålla på att skruva i väggarna i en hyreslägenhet... Helst inte när vi redan nu har 4740 hål per vägg.

så var helgen över, har varit i kalix sen igår. eller idag var jag väl mest i piteå/öjebyn eftersom emma flyttade in på grans internat idag. åh, jag blev själv sugen på å fixa å dona med nya saker, synd att jag inte har nå här hemma som jag på rak arm kommer på att jag ska fixa.
varför går helgerna så fort när man är iväg?
nästa helg vill jag då vara hemma, känns som att vi inte har varit hemma ordentligt på evigheter. fast vi har säkert de men de känns inte som så när man just har kommit in genom ytterdörren.
nu ska jag vila min tankspridda å trötta hjärna så den orkar tänka lite på jobbet imorgon, helst ska den vara super jävla effektiv och kreativ.

night !

Seriöst, jag har aldrig gråtit över en häst.. Ändå har jag haft flera stycken som verkligen varit speciella för mig.
Jag tror inte jag grät en droppe när jag lastade på Indi i transporten i Finland när jag sålde henne. Istället var det mamma som grät, hon som inte ens tycker om hästar.

Men vad fan händer nu..
Jag gråter som en liten baby och hästen står ännu i stallet, han är min och jag har just köpt honom.
Det är förståss Lonnic jag pratar om. Han åker till ett helt underbart  hem utanför Skellefteå den 1 september, på foder.. Han kommer aldrig ha någon annnan som ägare. I September är det också 4 år sedan vi hämtade honom från Skellefteå. 4 år är egentligen inte så lång tid, men ponnyn är verkligen som en i familjen. Han är precis som att han alltid har funnits där, världens snällaste bästa ponny. Jag var ute och körde honom idag, första gången på typ evigheter.. Ååh, jag vart typ gråtfärdig redan då.. Det är så jävla skönt att sätta sig i vagnen bakom honom, man behöver inte göra ett skit, jag använde knappt tömmarna en enda gång. Han går undan för saker själv, han stannar när man säger åt honom och han ökar farten när man smackar på.
UNDERBARASTE PONNY!

♥

jag har ju seriöst inte mycket bättre för mig om dagarna, förrutom jobbet då :)
å så har jag ju en kamera som borde användas mer istället för att ligga i byrålådan.
så hoppas bloggvärlden ger mig en andra chans

puss!